torsdag 23 januari 2014

Att släppa kontrollen

Sex stycken blå glas. Uppradade två och två i två prydliga rader i skåpet.
Tallrikar prydligt sorterade, muggar på ett särskilt systematiskt vis då udda muggar inte fick stå på samma plats som de jämna.

Denna kontroll släppte jag när jag träffat Simon.
Och det var skitsvårt.

Första gången han diskade hos mig o plockade in disken.
Jag höll på att bli tokig inombords för att glasen inte stod på sin plats.
Det kändes som att jag gick sönder inombords.

Men istället för att påpeka detta tänkte jag istället:
vad gulligt av honom att diska, för han vet att jag har värk i händerna.

Istället gick jag och flyttade allt till sin plats efteråt.
Då kände jag genast lite mer harmoni inom mig.

Detta är alltså ett halvår sen lite drygt.

Jag har kämpat med mig själv detta halvåret just med att släppa kontroll över saker.
Försökt få förnuftet att styra:
vad gör det egentligen att glasen inte står som innan?
Vad får det för konsekvenser?

Idag kommer jag på mig själv med att öppna skåpet,
 greppa glaset jag ska flytta till "sin" plats och släpper det igen.
Det är jobbigt, men om jag stannar upp och känner djupt inom mig så är det en seger att kunna låta det vara lite kaos i skåpen.
Så skönt att släppa kontrollen och veta att det inte händer något.

Bara för att jag hade min moment med pajbiten igår bestämde jag mig för att utmana mig ytterligare.
På kvällen gick vi till affären och jag blev otroligt sugen på Polly.
Förbudet kom direkt till mig och jag gick emot det.
Köpte godiset och öppnade inte påsen förrän jag kommit hem och kunde resonera med mig själv.
Jag åt en macka för att grunda och jag var fortfarande sugen.
Hällde upp 25 pollys i ett glas, satte in påsen i skåpet och la mig i sängen och kollade på datorn samtidigt som jag ed medveten närvaro åt mitt godis.
En i taget. Lugnt, sansat, kontrollerat.
Det jag la märke till var att jag ,utan att vara medveten om det, tog ett gäng i handen och kastade in i munnen, tuggade ett par gånger o svalde hela.
Detta som sagt när jag la mer fokus på datorn än att äta.
Däremot stannade jag vid mina 25 bitar som jag lagt upp, trots att jag hade en annan skål med Simons godis bredvid mig och mer Polly i skåpet.



Kontroll kan vara bra, när man lär sig saker.
Nu håller jag helt enkelt på att lära mig att äta kontrollerat.
Och att jag är medveten är ett steg närmare att kunna leva ett liv utan strama tyglar med regler och förbud.

Jobbig dag idag. Väldigt jobbig. Men fan vad jag fått ut mycket av den!
Och hela veckan!
Sista dagen är imorgon och ångesten stiger.
Hur ska jag klara mig nu? Hur ska de andra klara sig?
Kommer vi klara stötta varandra utan att plocka fram dom ätstörda tankarna?

När det gäller mig själv så har jag på måndag ätit enligt schemat i två veckor.
Rekord!

Att tänka på för mig hädanefter är att släppa prestationsångesten.
Att prestera i att bli frisk.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar