söndag 26 januari 2014

Uppföljning av Intensivveckan imorgon och jag har rasat

Det känns så konstigt,  att misslyckas när man är så säker på att man håller på att få grepp om situationen. 
I måndags och tisdags hade jag relativt bra självförtroende och kände att jag skulle bli fri från ätstörningen på nolltid. 
Naivt kanske,  men stärkande. 

Idag känns det som att jag är mentalt utmattad och inte ens fattat att jag failat. 

Jag är så jävla glad att jag har min fästman, livskamrat och bästa vän. 
Tack Simon för att du älskar mig och orkar med min resa. 
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig o Antoni.

Nu är ALLT laxerande kastat. 
Jobbigt men nödvändigt. 





2 kommentarer: