tisdag 11 februari 2014

Orkeslös, ont och lycka

Inatt har jag varit vaken i flera omgångar pga smärta i magen.
Vänster handled tyckte också att det var läge att jävlas lite oväntat sådär.
Det känns hopplöst och jag känner mig väldigt utmattad.
Jag äter ändå regelbundet så jag är nöjd med min insats,
men det är jobbigt att känna hur man trycker i sig mat vart tredje timme som inte kommer ut.

Jag mår fruktansvärt illa, men det är ett tecken på att allt är bra,
så jag försöker låta det ha sin gång utan att påverka mig alldeles för mycket.

Jag känner mig så splittrad,  för jag är så lycklig över att ha världens finaste son, pojkvän och att vi väntar ett syskon till Antoni.
Jag är lycklig över att känna att det inte är omöjligt att bli frisk och fri,  och att jag dessutom är en bra bit på väg.

Men

Jag brottas dagligen med smärta som jag orsakat mig själv och som jag inte kan påverka idag hur duktig jag än är med min behandling.
Jag blir hela tiden påmind om vad jag utsatt mig själv för.

Jag har svårt för att röra mig med högt fotvalv, överrörlighet i lederna och 30 kgs övervikt som utsätter fötterna för extra mycket belastning (smärta!).
Sen svullnaden i magen och värken gör det nästan omöjligt att röra på mig.
Det är väldigt frustrerande, för jag saknar gymmet.
Jag vill gå en gång i veckan på pass jag tycker är roligt.
Men smärtan gör att det blir en pina istället.

Det känns som ett ekorrhjul som är svårt att ta mig ur.
Men jag har gått hos ortopeden 2 ggr tidigare som konstaterar samma sak : smärtan i fötterna kommer minska med specialgjorda inlägg. 
Men eftersom jag inte är diabetiker får jag bekosta det själv.
Så därför har det aldrig blivit av, utan jag undviker att belasta fötterna istället.

Idag är det inskrivning på mödravården och jag är ganska rädd samtidigt som jag är förväntansfull.
Rädd för att min vikt ska angripas på samma sätt som när jag skrev in mig med Antoni.
Hur ska jag reagera? Kan jag förbereda mig? Vad ska jag säga?
Men jag ser fram emot det, och har världens bästa stöd med mig <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar