söndag 16 februari 2014

Oro och sorg

Jag har varit väldigt orolig och ängslig senaste dagarna.
Och jag är fruktansvärt trött.
Jag sover ett par timmar mitt på dagen, jag är helt slut.
Dels pga att jag har haft blödningar även från underlivet och jag inte får något lugnande besked. 
Jag har pratat med både rådgivning och barnmorska (där faktiskt 1177s rådgivare var något mer förstående för min oro).
Barnmorskan berättade sonika
"är det begynnande missfall så är det. Vi gör inga undersökningar för att lugna föräldrar. Ring tillbaka efter helgen om du får missfall".
Dels är jag ledsen över att inte ha någon mamma att ringa under såna här situationer som kan lugna mig.
Varför vi inte har kontakt kan ni läsa om här:
Jag har också varit ledsen för att min lillebror,
som var min bästa vän, har brutit kontakten med mig.
Kanske ett pris för att jag bröt med resten av familjen, vad vet jag.
Jag känner mig ängslig över ekonomin,
det känns som en evig utmaning.
Men vi klarar oss,  det hade bara varit så skönt att komma nånstans.
Jag längtar bort härifrån sverige.
Åtminstone bara för en vecka eller två få komma bort med Antoni o Simon och andas.  Njuta av sol och värme.
Jag ska försöka spara ihop lite pengar, kanske lyckas jag skrapa ihop till en restresa till min 30års dag?
Jag har ont i magen, är det graviditeten eller bulimin?
Den funkar vart tredje dag ungefär, vilket är en klar förbättring.
Jag är väldigt tacksam, glad och lycklig över det jag har.
Jag har alltid varit väldigt tacksam för allt jag har och ödmjuk inför det faktum att jag har det mycket bättre än många andra.
En före detta kollega brukar säga till mig:
"det spelar ingen roll vad du råkar ut för, Malin, du är ändå den mest positiva människa jag känner!"
Jag orkar inte just idag.
Jag har småätit och ätit fortare senaste dagarna.
Ett tydligt tecken på hur jag hanterar min oro.
En dag i taget.
Det blir bättre.
En dag i taget.
(bild från graviditeten med Antoni)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar