torsdag 27 februari 2014

Tack

Jag känner mig lyckligt lottad av många olika anledningar.
För familj och vänner framför allt.
Jag är tacksam över mina barn,
Antoni som är min hjälte och stöttar mig med sin blotta närvaro utan att han är medveten om det & lillebror /lillasyster Jamie som ligger i magen, ungefär 6 cm liten.
<3 <3 <3
Simon, min klippa och älskling.
Jag glömmer ofta att du bara är 21 år.
Antagligen för att du är mer mogen och sund än andra jag träffat.
Din självklara omtänksamhet mot Antoni och mig är så fin.
Du sätter oss främst i allt du gör och planerar och det är en ära att få vara vid din sida. Jag är stolt över dig & Jag älskar dig <3

Mummi och Pekka, dom enda föräldrar jag vet <3

Petra & Totte, lilla kloka syster med man. 
Jag saknar er <3

Storebror Marcuz som finns i bakgrunden och älskar mig fast jag inte orkar ha kontakt emellanåt <3
Becca & Markus som är mina bästa vänner, som alltid är högst ett samtal bort <3

Josefine, min flicka som är starkare än många andra jag träffat trots sina 14 unga år. <3

Svärfar Kim som tagit emot mig med öppna armar och blivit en av mina närmaste vänner och förebild.  <3

Jenka, svägerska och vän, tuff brud som har ett hjärta av guld och som kommit att betyda mycket för mig <3

Amanda & James som också alltid finns där <3

Tjejerna från Intensivveckan,  det har varit en otrolig upplevelse under veckan vi hade tillsammans och jag tänker på er dagligen.  <3

Tack också för all feedback jag får för bloggen på olika håll. Det gör att jag fortsätter skriva även när jag egentligen inte pallar.
Tack för att ni följer mig och hjälper mig orka när det är som tuffast. <3


En annan sak jag är tacksam över är en så,
för många, självklar sak som att mina tarmar inte är sönderfrätta,
utan magen funkar något bättre och det känns som en sista chans.
Trots allt jag utsatt min kropp för så har den repat sig väldigt bra!
Jag är tacksam över att våren snart är här med allt vad det innebär.
Jag är tacksam att jag haft styrkan att plocka bort beroenden och människor ur mitt liv som är skadliga för mig och att jag inser att jag har kommit långt.
Istället för att tänka "Jag byter ett beroende mot ett annat hela tiden och är därmed svag" så tänker jag "jag har fixat många hinder, detta är den tuffaste prövningen och jag kommer klara det med mina erfarenheter och styrka".
Tillsammans hjälper ni mig leva ett meningsfullt liv.
Tack

3 kommentarer:

  1. Vilken fin läsning Malin.
    Jag har varit nära att skriva något liknande men jag skulle bara glömma att nämna någon, någon som då skulle svara "men jag då?"

    Men, du fick fram det jättebra ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var min rädsla också. men det finns fler som hjälper mig och stöttar men som kanske inte är så involverade i just min ätstörning,
      Så en hyllning till familjen och ni som engagerar er helt enkelt =) <3

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera